Läs Nu Kajsa !

Önskar er ett sjusärdeles Gott 2010! Ut med skitåret 2009 och in med nya fräscha dagar och händelser. Hoppas ni får ett trevligt slut och en underbar början!

Kram M.

Summan av de datoriserade lasterna är uppenbarligen konstant. Jag har hittat Facebook. Jamen jag vet, ni var där redan för en eon sedan, men jag brukar vara några säsonger senare än alla andra. Fast jag vet inte om jag fattat riktigt vad det är som är så revolutionerande. Jag väntar fortfarande på den där aha-upplevelsen liksom. Fast fräsigt är det att hitta så många man tappat genom livet.

Å ni har varit toppen! Tack, tack, tack för kommentarer. Ingen blev mer förvånad än jag när skrivsuget liksom inte kom i alla fall, men vi får se vad som händer. Min lilla teori till stoppet är att det var exakt, på dagen, 1 år sedan jag började blogga som något plötsligt sa till mig att sluta. Kanske skulle gått på den ingivelsen, men så länge ni finns där så vill jag ju finnas här! Ska genast försöka uppdatera mig på hur ni har det.

Puss & Tack för att ni finns!

M.åstejuvärmaupplite

Nu hänger det på det berömda hittefåret. Jag har druckit mitt älskade fredagsvin och kände för första gången på länge att jag ville skriva någonting här. Jag fattar inte riktigt hur det hänger ihop. Jag ser ju att det är en ganska ansenlig skara inne här på mycket välkommet besök varje dag, men ändå är det tvärtyst på kommentarsidan. Nu är det lite upp till er. Vill ni att jag ska fortsätta dela med mig av min kaotiska vardag så vänligen be mig. Jag behöver uppenbarligen bekräftelse eller nåt.....

M.issYou

Jag undrar just varför det inte känns något kul att skriva något. Inget kul alls. Ingen lust alls. Trist. Kanske dags att lägga ner den här lekplatsen.

Inspiration, någon?

M.arieapati

Vårt lokala bageri med tillhörande kiosk och finsnickeri har brunnit ner. (Eller upp, hur tusan är det med det där?) Branden startade sent igår kväll och härjade hela natten. Imorse var den stickade röken så stark att vi hostade oss fram till dagis. Vi bor faktiskt så nära att vi hörde eländet spraka inatt, vi förstod bara inte att det var en storbrand vi hörde. Med tungt sinne betraktade jag polisavspärrningarna tidigt i morse. Det är mycket tid som spenderats på den platsen. När jag var liten var det affär och post. Där det nu brunnit sönder har syrran jobbat, familjen handlat typ all mat under min uppväxt, jag har stulit kolor, glömt min fastbundna hund, blivit biten av en annan fastbunden hund, smygrökt, hämtat paket, väntat på bussen, hängt med polarna och nu på sista tiden faktiskt ofta handlat nybakat bröd hos Sockerbagaren. Känns oväntat tragiskt faktiskt. Speciellt med tanke på att man misstänker att branden är anlagd.

Något annat tragiskt är att min reptilhjärna genast går igång och skapar elaka rubriker: "Rykande åtgång hos Sockerbagarn", "Återkom senare, bara brända bullar för dagen" "Vi bakar med lågskorna på". Osv, osv. Ibland kanske min besatthet av ord går lite överstyr. Blir kanske lite väl mycket av ett brinnande intresse liksom. Omtanken går alldeles upp i rök. Sluta nu, eld upphör!

(Att branden antas ha börjat på baksidan är väl för övrigt självklart. Det var ju ett bageri.....)

Förlåt.

M.ariemani